Palle och jag kände oss lite pånyttfödda som ekipage när det var dags för DM. Vi hade ett lyckat meeting på hemmaplan i ryggen och dessutom en placering i debutant fälttävlan tävlingen innan DM. 

 

Kval 1: Palle var riktigt laddad i denna start. Överladdad skulle jag säga. Det syns inte så väl på filmen men jag får koncentrera mig för att det ska gå vägen detta. Han blir ju väldigt snabb i sprången, hoppar lite flackt och två bommar ner har man inte råd med om man ska få rida final. Men jag kan inte vara annat en nöjd med rundan, han älskar det han gör och vi hade roligt tillsammans från hinder nummer 1 till det sista.

 

 

Kval 2: Kval två gick i 115 samma dag. I den rundan var han mycket bättre tempererad och den var på många sätt bättre än rundan i 110. MEN jag gör en tabbe på en linje, min första tanke är att det kommer bli lite kort, jag tar en förhållning och lydig som han är lyssnar han blixtsnabbt. Exakt i det ögonblicket inser jag att det inte alls skulle bli kort men det var för sent. Palle slänger in ett extra steg, kommer för nära, han kämpar för att klara det felfritt men får med sig en bom ner. Fatta vad arg man blir på sig själv, så jäkla onödigt. Jag som inte kunde vara kall helt enkelt. Så vi fick 4 fel med oss ifrån detta kvalet.

 

Final: Till finalen hade vi med oss de fyra felen och vi stannde på 4 fel för vi red felfritt i finalen som gick i 120. Vi hade inte ridit 120 sedan våren och när jag hade gått banan var det nästan så att jag ville vända och åka hem igen. Den var inte att leka med. Många språng och banan innehöll både två och trekombination och flera linjer. När vi sedan red felfritt blev jag verkligen så himla glad. Hade en superkänsla banan igenom trots att jag red den i ösregn. Redan när jag red mot första hindret och kände hur Palle sög tag i hindret så visste jag att jag hade han med mig till 110% och att det bara var att rida så som jag hade bestämt. 

 

Vi stannade alltså på 4 fel i DM och därmed så kom vi på fjärdeplats. Hade jag ridit felfritt även i det andra kvalet så hade vi fått rida om medaljerna. Det var bara 3 andra som var felfria rakt igenom så de kom 1,2 och 3:a...

 

Jag är en tävlingsmänniska och lite grämer jag mig men samtidigt så är jag så tacksam över att det gick så bra efter en tid då jag känt mig så låg i ridningen. Att få rida 120 så klockrent igen var bara ytterligare bekräftelse på att jag vi var tillbaka. Oavsett så var det bra rundor alla tre och det var verkligen en rolig helg.