DAGENS CITAT:

Ridsportens själ

Att rida för seger och klara sig väl, men tro är det det som är ridsportens själ?
Eller är det att vara precis som andra och stillsamt med skyffel bland hästskitar vandra?Och kanske nån gång rida runt i Lätt-A och känna sig stolt för man klarar sig bra,
Fundera och drömma om hästen man har, ska bli en stjärna i framtida dar?

Skall jag kanske uppnå mitt innersta mål. Bli upphöjd och firad och kanske idol
Och titta mig högfärdigt myndigt omkring, se ner på de andra som är ingenting
Till de andra som var mina kompisar förr jag stänger kan hända intill dem en dörr
Om jag inte ändrar mitt sinnelag och inser att ödmjukhet passar mig bäst
och tackar försynen som gav mig en häst
En häst som bar mig och aldrig svek när livets allvar blev lätt som en lek
Jag kände mig stark men visst var jag svag där längst inne i mitt lilla jag…

Och just där inne med tacksamhet jag minns, jag hästar som bar mig men ej längre finns
De var bara djur men kamrater likväl är det månne det som är Ridsportens Själ?

Av: Petrus Kastenman OS-guldmedaljör i fälttävlan på OS i Stockholm 1956.

Kommentera här: