Till att börja med, en häst som visar smärta i ögat eller får ett förändrat öga - det är alltid akut! Vill det sig illa så går det snabbt utför med ett öga. Tänk också på att en distriktsvetrinär inte har samma utrustning som finns hos en specialist. 

 

Det började sommaren 2014. Palle fick troligtsvis en skada på hornhinnan. Av flera anledningar tog det tid innan vi fick hjälp men då åkte vi till den specialisten som hjälpt oss till dit vi är idag. 

 

När vi kom till specialisten var den förmodade skadan läkt men hela hornhinnan var djupt inflammerad. Kortisondroppar sattes in och sakta men säkert gick ögat från helvitt till hur det såg ut innan borsett från ett litet ärr. Det tog ett halvår men han visade aldrig någon smärta under hela denna tiden. Varken innan eller under behandling.

 

De varnade oss att det kunde bli kroniska inflammationer i detta öga i framtiden och att vi skulle vara uppmärksamma. 

 

Allt flöt på toppen till sommaren 2016. Palle hade fått ett sår/ny skada på hornhinnan i samma öga som vi behandlade 2014. Förmodligen höjden av otur och egentligen början på slutet för hans öga. Såret var litet och läkte på mindre än en vecka. Efteråt var hornhinnan åter inflammerad och kortison sattes in igen.Vi fick hjälp av distriktsvetrinär även om vi med facit i hand borde åkt akut till Skara. 

 

Jag har inte hundra koll på händelseförloppet under förra årets höst & vinter, det gick så mycket fram och tillbaka...men under något tillfälle under hösten fick han kortisondroppar medans det fanns små små revor i hornhinnan = BIG NONO. Dessa revor var så små att med en distriktsvetrinär utrustning gick dessa inte att se, men det finns också möjlighet att han fick revorna under behandlingen. Oavsett, kortison i sår är förödande och delar av Palles hornhinna dog/smälte förmodligen på grund utav detta. 

 

Vi for till Skara, som vi borde gjort på en gång och där skrapade de bort döda celler från hornhinnan och så småningom ny behandling. Han svarade toppen och blev friskförklarad lagom till tävlingsäsongen 2017. 2 månader gick innan nytt sår & inflammation. Behandling igen och åter igen svarade han bra och blev friskförklarad efter några veckor MEN sedan gick det TVÅ ynka dagar innan han hade ett nytt sår i ögat och vi åkte tillbaka, IGEN!!! Vi började om på ruta ett medans Palle bara fick mer & mer ont. 

 

Det konstaterades att Palles hornhinna var jättetunn på sina ställen och därför gick den sönder så lätt. Smältning kallar de det. För att få hornhinnan tjockare igen och slitstark gjordes en behandling/ingrepp vid namn Cross-Linking. 

 

Efter behandlingen såg det bra ut de första dagarna med sedan blev han bara sämre & sämre. Hans hornhinna var så tunn på det tunnaste att den riskerade att brista vilket absolut inte fick hända. För att rädda ögat gjordes en ny operation/behandling, en Lambå-operation. Det innebär att man syr på en så kallad Lambå, de tar från ögats slemhinna och syr upp över såret, detta för att de nya kärlen skall påskynda läkningen.

 

Jag var redan inställd på att ta bort ögat men vår specialist var hoppfull, hon hade aldrig varit med om att denna operation misslyckats utan det brukar garantera läkning. Man gör den dock som sista utväg då den lämnar ett lite större ärr samt nedsatt syn. 

 

Efter operationen visade Palle åter igen ingen förbättring. Bara att han hade otroligt ont. Och med största sannolikhet tålde han inte antibiotikan som han fick i ögat. Jag & mamma hade misstänkt det tidigare vilket de instämmde i. Man plockade bort all behandling på honom och man gav honom nästan två dygn för att se om ögat på något sätt kunde visa en förbättring utan lokal medecin men det kunde det inte och han hade JÄTTEONT, vi hade testat allt och kvar var bara att operera bort ögat. Sagt & gjort. Imorgon har det gått en vecka som enögd häst eller som häst med ett öga..