Igår kväll var det sista dressyträningen för Ulla detta året, i januari kör vi igång igen. Vi fick till en riktigt bra träning, Palle var SÅ FIN! Underbart att honom tillbaka i sitt rätta jag. 

 

Redan när jag travade fram igår kunde jag känna att utgångsläget var bra. Han kändes jämn i båda tyglarna, fin takt, fint tempo, i ramen, lång hals, eftergiven, harmonisk och positivt påväg framåt. 

 

Ibland kan man känna redan när man travar fram vart det felar och var passets fokus kommer att ligga, så var det inte igår. Efter att han blivit varm i kroppen så red jag in mer "båge" i honom (alltså högre samlingsgrad) genom att rida enkla gymnastiserande övningar som är samlande. När kraven höjs en aning så kan man se vart det tar emot/kärvar och sedan lägga fokus på att korrigera/lösgöra det. 

 

Vi red volter, sidvärtes, ja alla den uppsjö av enkla övningar som finns att tillgå. I dessa övningar så filar vi på detaljerna som gör skillnad. Den enkla övningarna är i slutändan inte så lätta, haha. Jag ville hålla lite för mycket i höger tygel och nästan släppa på vänster tygel, att korrigera det var den lilla detaljen som krävdes för att vi för dagen skulle få ut maximal effekt i de "enkla" övningar som vi gjorde.

 

Det kan vara små detaljer som gör att man kan få ut det där lilla extra arbetet/helt korrekta arbetet genom hästens kropp. Jag tycker att det är ganska enkelt att relatera till sin egen träningen när det gäller det, som att suga in naveln lite kan göra att en "enkel" sit up får en helt annan innebörd. 

 

Palle blev bara finare & finare under träningen och min tränare sa precis det jag också kände i slutet av ridpasset, nämligen: "Man blir frestad att fortsätta med betydligt svårare övningar när han är såhär fin, men nu stretchar och travar vi av".

 

Kontentan av gårdagens dressyrträning? NÖJD!!!