đââïž
NĂ€r jag kommer in pĂ„ hoppbanan sĂ„ vill jag inte se ut som en dressyrryttare, och nĂ€r jag kommer in pĂ„ dressyrbanan sĂ„ vill jag inte se ut som en hoppryttare. För det Ă€r ju oftast sĂ„, sĂ„ fort en hoppryttare letar sig in pĂ„ en dressyrbanan (eller tvĂ€rt om) sĂ„ ser man det vĂ€ldigt tydligt. Dressyrryttaren sitter prydligt och bromsar in i hindren, hoppryttaren rider programvĂ€garna med kutrygg, bred handstĂ€llning och omkullagda hĂ€nder. Jag hoppas ni förstĂ„r att jag generaliserar nuđ
Â
Jag identifierar mig varken som hopp eller dressyrryttare. Jag Ă€r bara en ryttare. Och en ryttare oavsett disciplin ska enligt mig ha en korrekt sits och ha koll pĂ„ sitt markarbete. LodrĂ€t sits (kan ge viss dispans i vissa hoppsadlar) och buren hand med tummen som högsta punkt gĂ€ller alla tycker jag. SvĂ„rare Ă€n sĂ„ Ă€r det inte för mig. Jag kanske Ă€r "gammeldags", men det Ă€r Ă„tminstone vad jag strĂ€var efter oavsett om jag rider in pĂ„ hoppbanan eller dressyrbanan.Â
Â