LITE TANKAR
Ibland pratar man om att markarbetet/dressyren är viktig för att få en lydig häst. Eller lydig & lydig känner jag, snarare skapa förutsättningar för att låta hästen KUNNA vara lydig. Kanske är det bara jag, men jag har knappt aldrig haft en "olydig" häst. Att förhållningen inte går igenom eller att hästen börjar "käfta" beror ju oftast på att den är obalanserad eller inte har förutsättningen att ge dig exakt vad du vill ha just då. Mitt mål är att mina hästar ska vara så vältränade att det ska vara LÄTT att vara "lydig".
Hursomhelst, det viktigaste med dressyren och markarbetet för mig är alltså inte att göra en lydig häst utan en häst som är välgymnastiserad. En stark, balanserad, smidig och vältränad häst har så mycket lättare för att fixa en trixig distans. Inte så konstigt att hästen som är stel, ovig och springer som en gnu stannar mitt i hindret eller drar med sig hälften.
Kom att tänka lite på just detta när vi var på den öppna banan igår. Palle fick gå av taskigt på en för honom stor oxer fler än en gång. För en häst med mycket scope, elastcitet och ett större språng i sig så hade det kanske inte varit någon "big deal" trots ett dåligt markarbete, men för Palle är 130cm ganska stort. För 3 år sedan hade han aldrig ställt upp eller klarat oxern i det läget. Tack vare att han är så mycket mer vältränad nu så ordnade det sig.
Här ser vi faktiskt en utav de jobbiga distanserna på bild:
Vi kom in fint på linjen, men sedan blev det inte riktigt bra. Vi kom alldeles för djupt på nästa hinder.
I denna vinkel så ser det inte ut som att vi kommer så nära/djupt, men det gör vi. För nära än vad som är bekvämt, haha! I takt med att Palle har blivit mer vältränad och arbetar mer mellan hindren så har han också blivit lugnare, men det är ju inget nytt att kroppslig och mental lösgjordhet hör ihop. Nu har han helt annan sinnesnärvaro och kan på så sätt förbereda sig på ett ännu bättre sätt. Jag tycker verkligen att man kan se hur han sett läget och sätter sig extra mycket för att hinna upp före frambommen.
Hade det varit ett räcke så hade det varit lättare. Nu var han tvungen att trycka på ur det lite "satta" läget och få höjd & längd på språnget för att inte ta bakbommen.
Jag tror inte att han hade kunnat vara närmare bakbommen än han var utan att nudda den. Det var nog lite tur, men också en väldigt klok avvägning från Palles sida.