Jag har inte hoppat Ida ordentligt på något som känns som evigheter, så det blir ju helt klart lite spännande med Pay n Jump imorgon. Vi startar 90 + 100cm. Bäst att passa på det när det finns något nära. 

 

Även om hoppning är en färskvara så har jag blivit bättre på att hantera längre uppehåll. Jag dippar inte alls lika mycket var det gäller min känsla på hinder efter ett upphåll som jag kunde göra förr. På något sätt så finns det i mig på ett helt annat sätt än vad det gjorde för bara några år sedan. Bara för att jag skriver sådär nu så kommer jag väl fel på varenda hinder imorgon, haha. 

 

Däremot så brukar jag påminna mig själv lite extra om vad det faktiskt är jag ska göra uppe på ryggen. Jag visualiserar alltid och sätter ord på delar av det jag ska göra. Såhär till exempel: