HÄSTARNA I MITT LIV: Eolus

Det fanns en häst som var med mig längre än någon annan varit hittills. Han föddes här i detta stall innan jag ens existerade och han fanns kvar här till 2018. Han var min mammas häst. Hennes första egna häst. Hon var med när han föddes och sedan var det dom i hela hans liv.
 
Eolus. Döpt efter en grekisk gud. Vindarnas konung. Född 1993. Pappa var Swift och morfar Unesco. 
 
Han var en utav de första hästarna jag såg i mitt liv. Och så fort jag kunde stå på egna ben så stod jag vid hagens staket och pratade med Eolus. Han var enorm. Det var enkelt för honom att nå över hagens staket och ha sin mulen vid mig. 
 
Eolus 14 år, jag 11 år.
 
Klart mamma hade planer för Eolus, men andra saker kom emellan. Livet. Jag. Min lillasyster. Dessutom hamnade Eolus i en olycklig situation i samband med en älgjakt som lämnade ett otroligt stort trauma i honom. Det påverkade honom mycket resten av livet. På sätt och vis förstörd egentligen. Han kunde bli paralyserad av rädsla. Och en häst på 175-180cm i fullständig panik är verkligen inte kul...
 
 
Eolus var stor och ståtlig. Vacker. Snäll. Klok. Barnslig och lekfull. Han hade en otrolig förmåga av att känna in andra människor & djur. 
 
Hans skritt var otroligt stor. Hans övertramp var minst 30cm utan att han ansträngde sig. Trots det lätt för samling. Hans trav var "vanlig" och galoppen otrolig. Han blev aldrig vältränad eller stark, men galoppen var i grunden av toppklass kvalité. Han hade en jättefin mun. Lätt att sitta fint på. Dessutom var han den hästen man kunde låta nybörjare rida på. Hur går det ihop med hans trauma tänker ni, men oftast var han trygg här hemma på vår lilla mini-ridbana. Oftast. Man märkte redan i stallgången om det skulle gå, eller inte gå. 
 
 
Eolus gick i hagen större delen av livet egentligen. När jag var ungefär 14 år fick jag för mig att sätta igång Eolus. Under ca 2 år så red jag honom hyffsat regelbundet och trots att han började bli till åren så blommade han ut mer & mer. Som ung hade han en rörelsestörning, vi vet inte vad den berodde på. När han på ålderns höst reds lite mer så försvann den dock helt. 
 
Eolus var en fantastisk häst på så många sätt. Det var synd att det aldrig fick bli mer än det som var. Men för Eolus spelade det nog ingen roll. Att vara flockledare och lekfarbror var uppgifter som han tog mycket seriöst på hela livet. 
 
Jag 15 år, Eolus 18 år.
 
Ända tills Palle kom så har Eolus bestämt över alla hästar vi haft här hemma. Jag kan inte minnas att han höjde en hov mot en annan häst. Han kunde verkligen ta över en flock genom att vara rättvis och envis. Han var aldrig "ful" mot någon annan häst, och han älskade att leka och gosa med sina kompisar. Han var bara så otroligt godhjärtad mot allt & alla.
 
Eolus 23 år. 
 
Eolus begravdes på sin favoritplats 2018. Då existerade jag för första gången utan att han gjorde det. Vår fina Eolus, eller också Lussen, Lussebullen & Lurken som vi också kallade honom. 
 
 
Eolus hade en egen motor men var helt klart en häst av det lugnare slaget. Jag red honom då & då under hela min uppväxt, så var det aldrig jobbigt att gå från ponny till häst för min del. Jag var ju redan van. Jag har tagit med mig många lärdomar från Eolus, men framförallt är jag tacksam för att vi fick ha en så fantastisk häst i vårat stall. Han var verkligen en speciell häst för hela familjen❤