PALLE & JAG FRÅN ÅR TILL ÅR

Ett utvecklingsinlägg gällande mig & Palle efterfrågades och det var ju ett tag sedan jag publicerade ett sådant. Detta inlägg har jag publicerat innan, men eftersom att jag publicerade det 2017 så tar det slut där. Nu har jag fyllt på med lite mera. Let's go!
 
Jag fick Palle några dagar innan nyårsafton 2012. Så första ridturen hemma blev 2013. När vi köpte honom var han 5 år men med tanke på årskiftet så blev han ju kort därefter 6 år gammal. Vi köpte honom utav hans uppfödare som jag har haft kontakt med i alla år och dessutom brukar träffa då & då. De är bäst! Hos dem hade han enbarts tränat & tävlat hoppning. Markarbete med såklart, men inte dressyr med inriktning mot tävling. Trots att han inte var så gammal hade han gjort ganska många starter och han visste precis vad tävling och det runt omkring innebar.
 
2013:
 Första ridturen hemma, förstår ni varför vi kallade han för köttbullen ibörjan?😉
 
Här åker skämskudden fram😉 Jag var SÅ dålig på att rida Palle på marken i början. Ser hemskt ut! Och detta är en "finare" bild.
 
Första tävlingen, Palle tog mig från 90cm till en felfri 120-debut i slutet av året på vår första tävlingsäsong.
 
Vi red en LC dressyr på 62%. Vi hade en lååång väg kvar att vandra i dressyrarbetet och Palle fattade ingenting utav vad han skulle göra på dressyrbanan. Han taktade i skritten och gjorde byten i galoppen.
 
 
2014:
 Det gick riktigt trögt med dressyren även våren 2014, men det vände på en femöring när jag under sommaren köpte en ny sadel. 
 
 Med den nya sadeln trivdes Palle mycket bättre och utvecklingen sköt iväg som en kanon. Vi debuterade på tävlingsbanan och red på över 60% i både vår LB & LA-debut i Jönköping.
 
Vi tränade även terräng lite då & då. Vi har även gjort tre starter i Fälttävlan, med placering i två utav dem.
 
Vi skördade placeringar i 120 och var nära att kvala till Falsterbo! Vi debuterade samt red flera 125-klasser med bra resultat.
 
 
2015:
 2015 var ett mycket händelserikt år för mig & Palle, efter tre år tillsammans var vi nu ett riktigt team. I början utav året blev vi uttagna till Talang Småland som resulterade i många roliga aktiviteter för oss. Att vi fick delta i en clinic på Kalmar Horse Show med ungefär 2000 i publiken är ett utav de starkaste minnena från Talang Småland.
 
Ett vanligt ridpass hemma.
 
Vi började att träna för Ulla! Det blev början på något nytt & stort för mig och Palle. De första träningarna kändes det som att vi backade miljoner steg men snart tog det fart...
  
Vi vann en dressyrtävling på 70%!
 
Andraplacering på hemmatävlingarna. 
 
 4:a på DM!
 
Och i slutet av året bockade vi av både mitt stora dröm-mål från när jag köpte Palle, att rida 130!!
 
2016:
2016 bockade jag & Palle av nästa stora mål, MSV dressyr på godkänd procent!! 
 
Dressyrträningarna började att ge resultat på riktigt!
 
2014 fick vi för första gången problem med Palles öga. Han höll sig bra igenom 2015 och det är också därför vi hade så fina resultat det året. 2016 var problemen tillbaka och så mycket tävlingar blev det inte men vi avslutade året roligt med en seger i 110!
 
2017:
 2017 har inneburit ögonproblem igen & allvarligare sådana men under våren kunde vi både träna & tävla. Det var dessutom i början av 2017 som jag & Palle började att hoppträna för den tränaren jag rider för nu. Nämligen Jens. Det innebar ett förändrat ridsätt, men det kändes så rätt. 
 
Från våren 2017.
 
Under sommaren 2017 stegrades problemen med ögat och det resulterade till slut i en månad på klinik med flera ingrepp, men förgäves, ögat fick tas bort. Efter det var Palle mager, omusklad och deprimerad. Hans långa vistelse på kliniken tog mycket utav hans krafter och det tog flera månader innan han återhämtade sig helt. Men att vara enögd blev han snabbt van vid och han fungerade i stort sett som vanligt från första början. På grund utav alla problemen med ögat så kanske ni förstår att det inte blev så mycket träningar eller tävlingar under 2017. 
 
Första "tävlingen" som enögd. En härlig dag, efter detta visste jag att vi skulle komma tillbaka på riktigt en dag.
 
Någon vecka senare gjorde vi även vår första dressyrtävling, slutade med 67% och seger i LA!
 
Vi kom igång mer & mer. I slutet av 2017 var vi i full gång med träningar i dressyr och hoppning igen.
 
2018:
Under 2018 vande vi oss mer vid att ha ett öga mindre och vi testade bland annat på att hoppa 120 igen för första gången på väldigt länge. Helgen efter rundan ni ser på filmen så hoppade vi ytterligare en 120 felfritt (fast nationell) med en riktig toppenrunda.
 
Vi startade 2018 med några hoppklasser men jag hade bestämt på förhand att jag ville testa på MSV C dressyr igen. Så det gjorde vi. Vi gjorde 8 starter på MSV C-nivå. Alla gånger utom en red vi på godkänd procent, vi satte nytt personbästa, kvalade till MSV B och plockade två andraplatser!
 
Vi red i stort sett bara dressyrtävlingar under sommaren 2018 men vi petade i en 115-klass någonstans där också, resulterade i en tredjeplats! 
 
Ett vanligt ridpass hemma. 2018 var ett härligt år, vi fick äntligen lägga fullt fokus på att träna, tävla och ha roligt igen. Palle var finare än någonsin i dressyren och vi påbörjade byten.
 
 I slutet utav året, på den sista tävlingen under 2018 så tog vi oss ut på hoppbanan igen och red in en andraplats i 110 på tävlingen Rosa Hoppet.
 
2019: 
 Under sena 2018/tidiga 2019 så nådde vi en ny nivå i våran hoppning. Palle har aldrig varit så fin i varken hoppningen eller dressyren som han är nu. I hoppningen har jag fått en helt annan galopp i honom, rundare, kraftfullare och mer taktfast. I samband med det så har sprången blivit till det bättre också, dessutom är han full av självförtroende.
 
Ett dressyrpass i början av året.
 
 Palle inledde tävlingssäsongen 2019 strålande, först personbästa i MSV C på 65% och sedan en tredjeplats i årets första hopptävling, 110.
 
Under mars åkte vi iväg och tränade lite extra. Bodde borta och passade på att rida i ridhus.
 
 Sedan red vi ytterligare en MSV C. Nytt personbästa igen, men bara med något poäng eller två. Tyvärr en lite större miss, annars hade det blivit nytt personbästa med råge.
 
Vi fortsatte att träna på, både i hoppning & dressyr.
 
 Vi placerade oss i MSV C igen!
 
 Felfritt i årets första hopptävling ute.
 
Och efter det slog vi till med en tredjeplats i 115!
 
Och ja, det är ju här någonstans vi är nu. Delar även denna film där man kan ser mer utav vår resa just i dressyren.
 
Hua vilket långt inlägg. Det är så svårt att sammanfatta lite mer än 6 år. Det hade såklart gått att göra kortare men jag har så mycket bilder & filmer. Jag kan dessutom inte låta bli att visa lite utav våran historia, den är en del utav våran utveckling och visar hur det sett ut från år till år. 
 
Palle och jag har verkligen hittat på så otroligt mycket roligt ihop under alla dessa år. Vi har gett varandra mycket rutin på tävlingsbanan och lärt oss tillsammans. Vi har äntrat tävlingsbanan en bit över 100 gånger ihop och vi har fått pris fler än 60 gånger. 
 
Jag har utvecklats enormt mycket som ryttare och Palle har utvecklats som häst. I början kröp han lätt ihop i sin hals, spände ryggen och sprang. Steg för steg, år för år så har jag med hjälp utav mina tränare fått Palle att använda sin kropp bättre & bättre. Att gå på tygeln korrekt. Innan var det svårt att få honom att ta stöd på bettet långt fram men det har blivit mycket bättre. När jag kollar & jämför bilder så ser det ibland ut som att han växt på längden under årens lopp vilket i hans fall bara är positivt.
 
En annan sak som är svårt med att sammanfatta all utveckling under dessa år är ju att det är så mycket som man kan väga in i utveckling. Det jag har nämnt nu är tävlingsrutin och hur Palles form förbättras under åren. Men det finns såklart andra sätt han utvecklats på med. Som att han var halvt oregerlig på backen under våra första tävlingar, haha. Eller våra första vintrar där jag nästan red ut med livet som insats. Jamen ni vet, det finns massor utav grejer.

Kommentarer:


Frida:

Så himla kul att se :D Ska bli roligt att fortsätta följa er utveckling!

Svar: Roligt att du tycker det. Tack så mycket!
Ellen

skriven


Anonym:

Så roligt att läsa, och så roligt att det faktiskt är möjligt att fortsätta både träna, tävla och utvecklas även om hästen förlorat ett öga. Jag tycker du är så himla duktig, det menar jag verkligen.

Svar: Tack snälla för din fina kommentar!
Ellen

skriven


IA:

Oj så mycket fint. Otur det där med ögat, men skönt han slipper ha ont. Åh det ser ju helt wild and crazy ut barbacka utan träns, men så häftigt.

Har lagt den här sidan i mina favoriter och återkommer för att se mer videos. Han är ju såååå fin Palle.

Svar: 😃💐
Ellen

skriven


Kommentera här: