PALLE; dagens ridpass!

Palle har inte tränats något särskilt i veckan egentligen så det var ganska mycket spring i benen idag. Han ville bli lite väl exalterad, och där med även lite kort och hög i sin form, men det blev bättre under passets gång. Han kändes väldigt glad, fräsch & arbetsvillig. 
 
I slutet av passet var han lagom tempererad för att egentligen BÖRJA ett ridpass, haha. Eftersom att han är under igångsättning så avrundade jag där trots att jag gärna hade ridit vidare. 
 
 
På bilden ovan kan ni se lite hur han ville bli i formen. Siluetten ser kanske inte jättedålig ut för ett otränat öga, men arbetet genom kroppen finns inte där. Han ville springa på ganska mycket framåt vilket gjorde det svårare att ha en hand som hela tiden bjuder nosen & halsen framåt eftersom att jag var tvungen att ibland även förhålla med hjälp utav tygeln. Det brukar inte behövas i vanliga fall och det är även något jag verkligen försöker undvika då Palle lätt drar ihop halsen & viker in nosen.
 
 
Efter att den värsta energin pyst ut så kunde han sänka sig mer & mer, och efter hand kunde jag fylla i stödet i tyglarna. För mig är det viktigt att rida fram en kontakt och inte TA en kontakt. Det ska komma bakifrån. 
 
Trevlig känsla här, han har kommit till ro & har kommit igenom på ett helt annat sätt. Han "suger i" som jag brukar säga, det glappar inte över ryggen/i handen.
 
Efter att jag fått fram honom till båda tyglarna i den lite lägre formen så rider jag in honom i övningar som har en samlande effekt, så att han samlar sig mer, det vill säga vinklar in bäcknet och rundar till sig i formen mer. Skapar lite "båge" i honom helt enkelt. 
 
Här kan ni se att jag ridit upp honom i formen utan att backa eller dra dit honom, och det är enligt mig nyckeln för att få ett så korrekt arbete som möjligt.
 
"How low can you go?"
 
På slutet brukar jag ibland leka en liten "lek" med Palle. Då söker jag inte den stadiga kontakten som jag pratade om tidigare utan då har jag tygeln helt lös. Jag släpper ut tygeln en bit och då vill jag att han ska ta kontakt med den, leta upp var den är och möta mig. När han gör det så får han en klapp och sedan släpper jag ut ännu mer. Kollar hur lågt vi kan gå för dagen utan att trilla på näsan. Det låter kanske konstigt men det har blivit lite utav en "lek/grej" som vi brukar göra på slutet i samband med att jag travar/galopperar av ibland.

Kommentera här: