Ida-Hollys första möte med kossor blev igår. Det gick bra. Visst blev hon stimmig och lite hej & hå, men det gick bra. Idag red vi förbi igen och den första chocken hade nog lagt sig och då hade hon bestämt sig för att kossorna var farliga. Hon blåvägrade att gå förbi dem. Jag fick hoppa av och sedan jobbade jag en stund med henne där. Så fort kossorna rörde sig, tog ett ynka steg så for Ida-Holly iväg. Kastade sig iväg.

 

När det gick bra att bara stå vid den lilla flocken med nyfikna ungdjur så gick vi förbi dem flera gånger. Kanske 10 meter, vänd, 10 meter vänd. Då tog kossorna några steg i början, sedan vände de bara på huvudet, haha. Det gick bra efter vara några minuter. Då valde jag att gå hem. Hade inte obegränsat med tid, men annars hade det varit nyttigt för henne att stanna ännu längre. 

 

Vi får träna vidare, förhoppningsvis känner hon sig redan lite klokare. Jag är annars väldigt nöjd med henne när jag hade hoppat av. Fick bättre kontakt med henne än vad jag först trodde att jag skulle få så det kändes väldigt bra.