Detta inlägg kommer att handla om Ida-Hollys sjukdomsförlopp. Nu har det gått ungefär 3 veckor sedan vår häst Ida insjuknande i det som förmodligen var en influensa orsakat av ett virus. Hon testade ju negativt för anaplasmos, EHV och så vidare. Vi gjorde alla tester som veterinären erböjd, alla kom tillbaka som negativa. Eftersom att det är 3 veckor sedan hon insjuknade så är det nu inte lång tid kvar tills det är 3 veckor sedan hon visade sista symtom. Det betyder att jag kan rida andra hästar och åka iväg med Palle snart igen. Äntligen!

 

Under tiden som Ida var sjuk så var jag verkligen SÅ orolig för henne. Jag var inte ens säker på att hon skulle klara sig, speciellt eftersom att vi inte visste var det var. Jag är så lycklig för att hon är frisk nu. Det var en vecka med konstant STRESS i dess renaste form. Hua!

 

Hursomhelst. Allting började egentligen på måndagen för ca 3 veckor sedan. Hästarna vilade båda två den dagen, allt verkade lugnt förutom att Ida-Holly under dagen gnäggat mycket till mamma. Och när jag kom hem från jobbet så stod hon vid staketet och gnäggade till mig så fort jag klivit ur bilen. Jag tror att hon redan där försökte säga "Hallå, något är fel med mig". Vi pratade lite med henne, men tänkte sedan inte mer på det. 

 

Tisdag morgon släppte jag ut. Allt verkade ok, bara det att jag fick en konstig känsla... Hon gick liksom lite lustigt. Jag smackade på henne till trav en gång i hagen, hon travade jättefint. Det lugnade mig. Men jag blev snabbt tveksam igen. Istället för att bli lite irriterad på att jag "schasat iväg" henne mitt i frukosten så såg hon otroligt besviken ut. Precis som att jag varit riktigt elak. Det såg ut som att hon frågade: "Varför gjorde du så?". Hon gick sedan inte tillbaka till frukosten. "Skit också" tänkte jag och smsade mamma att hon måste göra en check på Ida-Holly när hon vaknat medans jag skyndade mot jobbet. Något var helt klart konstigt.

 

En stund senare fick jag ett SMS från mamma. Över 40 graders feber. Hon ringde på veterinär som bad oss avvakta. Sedan gick det fort och de kommande 3 dygnen hade hon över 40 graders feber. 40,5 grader ungefär. Hennes ben var som stockar. Otroligt svullna ben. Tandköttet var ljusare än normalt. Ögonvitan var mörkare än vanligt. Lite gul och brunare ton. Hon var OTROLIGT stel. Och det läskigaste av allt var hon var vinglig och saknade styrsel. Särskilt i bakdelen. Jag var så rädd för att hon skulle ramla omkull, bli liggande och typ dö. Hon var riktigt dålig.

 

Hon låg ner mer än normalt, med stod ändå upp för det mesta. Hon ville inte ligga ner. Hon såg verkligen helt färdig ut. Hon gick i ultaterapid. Släpade hovarna mot marken. Trots det drack och åt hon bra, speciellt när man bjöd henne. Det var precis om att hon visste att det var extra viktigt. När veterinären kom ut så konstaterde hon att Ida fått i sig tillräckligt med vätska trots de rådande omständigheterna. Bra. Hon visade ingen förhöjd puls. Inget näsflöde. Efter flera dagar på över 40 graders feber utan tillstymmelse till förbättring så fick vi ge henne febernedsättande, det vill säga inflammationshämmande. Febern gick ner direkt. Blicken blev piggare. Fortfarande stel och ostadig dock. 

 

Och sedan kom nästa orosmoment. Helt plötsligt låg hon lågt i temperatur. Ca 36,5 grader. Jag höll på att skita på mig. Obs, googla inte på "låg temperatur/undertemp häst". Det verkar nämligen vara ett ovanligt tillstånd på häst och brukar dessutom infalla när de på väg att dö. Jag ringde vetrinären som ändå tyckte att jag kunde fortsätta att sitta i båten eftersom att inget annat försämrats ännu. Den nyfunna och lite piggare blicken var dessutom kvar. 

 

Nästa dag låg hon fortfarande lågt i temperatur, men ca 50% av hennes stelhet och svullnad var borta. Dock låg hon ner mycket mer nu, men det tror jag var för att sjukdomen började släppa och att hon verkligen kände att hon kunde ligga ner och vila. Tidigare var det som att det gjorde för ont för henne att ligga, för hon var aldrig riktigt nöjd när hon låg. Säkert på grund utav stelheten. Jag tror också att anledningen till den låga temperaturen var just att hon sov mycket. Jag vet ju att åtminstone vi människor har en lägre temperatur när vi sover, och så även på morgonen precis när vi vaknat. 

 

Efter ca 2,5 dygn efter att hon först mätts in som låg i temperaturen så galopperade hon ut i hagen och hade normal temperatur igen. Svullnad & stelhet borta. Hon var sjuk i ca 6 dagar. Och sedan krävdes det nästan 1,5 vecka innan jag kände att hon återfått all sin energi efter den starka prövningen.  

 

Veterinären trodde & tror att det var en influensa orsakad av ett helt vanligt virus. Alla de symptom hon fick var tydligen inte ovanliga för virus. Dessutom har det tydligen cirkulerat lite märkliga smittor under hösten. Vilket inte bara veterinären berättade, det var faktiskt många som hörde av sig via sociala medier och berättade just detta. 

 

Det var verkligen en vecka med frenetiskt googlande. Kanske får någon annan desperat hästägare med en sjuk häst som googlar fram detta inlägget. Kan ju vara skönt med ett lyckat fall. Så glad att det är över! Och jag hoppas det dröjer LÄÄÄÄÄÄNGE innan jag behöver oroa mig detta sätt igen.