Jag har verkligen jobbat MYCKET med Palles galopp. Just att kunna "öppna upp galoppen" och låta honom få rymd och mekanik i sin galopp. Att galoppera ut hela steget med en härlig energi samtidigt som han är rund, bärig & lydig. Jag vill ha en tydlig, jämn och kraftfull motor som ska trycka fram, upp & igenom. Trots sina 158cm så når han nu fram så lätt på distanserna. Han är spikrak när han landar efter ett hinder och tar verkligen för sig varje steg eftersom att han verkligen är framme och påväg. Han har verkligen blivit superfin. 

 

Jag vill uppnå samma härliga galopp och register på Ida-Holly. För att kunna göra det så måste jag fortsätta utveckla grundarbetet och sedan utmana med att försöka rida större steg i det runda, aktiva & bäriga. Jag & Ida-Holly har i perioder fått det lite långt på vissa distanser, men det beror egentligen inte på hennes stegläng i första hand utan att hon inte riktigt orkar skjuta runt jämt i ramen. Hon känns stundtals slingrig och lite vinglig att rida, inte så att det syns direkt. Det handlar om få centrimetrar här & var. Även om det handlar om väldigt små marginaler så spelar det roll på distanserna. "Många bäckar små ni vet...". Jag vill att hon ska orka vara framme och gripa sig för rakt fram både i galoppsprången men också i sprången över hinderna. 

 

Det jag tycker är avgörande när jag själv rider och ska utmana galoppen är att inte bli rädd för att få mer i handen. Det är så många ryttare som tycker att hästen känns stark och så ska de direkt genom tygeltag få loss det. Jag har inget emot att få mer i handen, men om jag känner att hästen har trillat framstupa så försöker jag att sitta kvar med en lugn hand och istället RIDA igenom mina problem. Volter & svängar fångar upp utan att man behöver röra bromsen. Självklart behövs förhållande tygeltag ibland, men jag försöker alltid att vara kall och vänta.  

 

Jag inspireras av ryttare som vågar rida lite djärvt, men INTE på bekostnad av hästens balans!!! Jag strävar alltid efter att våga rida FRAMÅT i balans till bommar och hinder. Jag vill galoppera i rytmen och använda hästens galopp & kropp men framförallt också utveckla hästens förmåga att kunna göra just det. Det är en skapade och underhållande process som pågår hela tiden. På Palle har det gått över till en underhållande process och på Ida-Holly är vi i den skapande processen. 

 

Jag har stora visioner om hur jag vill rida. Det är väldigt klart för mig. Jag vet exakt hur jag vill att det ska se ut. Jag vill kunna göra det bästa möjliga med det material och förutsättningar jag har. Det är så roligt att Ida-Holly nu är så pass gammal att man kan börja prata om hoppning och ridning på ett helt annat sätt. 

 

 Första gången på öppen bana 2019. Då handlade det mer om att ta sig emellan stöden.