Idag var det dags för återbesök med Palle. "Han ser jättefin ut" sa veterinären efter longeringen. Men då hade vi böjprovet kvar. Det kritiska. Vi började med frambenen, utan anmärkning. Han gick vidare till det friska bakbenet. Utan anmärkning. Till sist var det dags för vänster bak. Hjärtat rusade medans han böjde upp benet. Palle var helt harmonisk. Han släppte ner benet och jag började att springa. Och jag hörde rytmiska travsteg. Jag vågade såklart inte andas ut helt förens veterinären sa att han var ren. Vilken lycka😭❤️

 

Jag har varit försiktigt optimistisk inför idag. Känns skönt att jag läst av och känt rätt. Jag var dock väldigt osäker på om han skulle visa en liten reaktion på böjprov eller om han skulle vara ren. Vågade inte hoppas på att han skulle vara ren, så nu är lättnaden total. 

 

Veterinären kan inte göra mer. Palle är redo att sättas igång. Fyndet kan ingen göra något åt. Nu sätter vi igång sakta, och så får det bära eller brista. Det kan gå åt skogen imorgon, om 3 månader, 3 år eller aldrig. Ingen vet hur det kommer att gå, men nu har vi åtminstone kommit såhär långt och det var ett viktigt steg. Det finns hopp. Så ja. Där är vi nu.