TRE SAKER JAG INTE BORDE VARA SÅ BESATT UTAV:

I ren allmänhet så äter jag ganska nyttigt, ganska regelbundet och alltid väldigt varierat. Gillar fräsch och nyttig mat. Dock finns det mindre nytttiga saker som jag fullkomligt har fått dille på rent ut sagt...haha. Och det är dessa:
 
1. Monster. Gillar inte energidricka i vanliga fall men denna nedan. Godaste någonsin! 
 
 
2. Riskakor. Vanliga riskakor med ostsmak och smör, har en extramage för dessa som aldrig blir full. 
 
 
3. Doritos. Inga ord behövs för dessa alltså, så himla goda!
 
Har ni några mindre bra besattheter också, haha? Vilka?


VEM AVLAR FÖR HOBBYRYTTAREN?

Hejsan! Imorgon åker jag, Zacke och Julia & Jonas till Skara Sommarland där vi ska vara över helgen. Så denna dag har gått åt till att packa, handla lite grejer som ska med och fixa med sådant. Det ska bli jätteroligt även om jag är världens största fegis, haha. Ska försöka fixa i ordning något tidsinställt inlägg så att det inte blir för tomt här i helgen även om det såklart kommer attt bjudas på lite live-uppdatering också. 
 
Innan jag far in mot stan för att tillbringa kvällen hos Zacke så ska jag åka och rida Diva. Vi har jobbat mycket med bommar nu det senaste, jag får se lite vad jag och hennes ägare känner idag. Om vi fortsätter på det spåret eller om vi ska hoppa lite mer ordentligt idag. Vi tar det som det kommer. Hon har det senaste blivit ännu starkare och sätter sig jättefint på galoppfattningarna från skritt, jag tror inte det tar lång tid innan hon orkar galoppera så fler steg. 
 
Under tiden jag packat har jag slöläst lite på ridsports hemsida och diskussionen om sporthästavel är åter igen på tapeten. Ni kan läsa ridsports artikel HÄÄR. Påminner mig om en krönikan "Vem avlar för hobbyryttaren?" som hade en liknande tanke. Kort och gott håller jag med om att det blir fler och fler hästar med mycket nerv och som är svåra för amtörryttaren att hantera och jag tycker att det är synd. Samtidigt gör man också ett val som ryttare när man väljer en sådan häst, kanske för att man känner att en "vanlig" häst inte räcker till om man vill ta sig uppåt i klasserna i dagens tävlingssverige. Ett komplext ämne, rent spontat vad känner ni? 
 
Jag är åtminstone glad över att jag har en "vanlig" häst, eller kanske snarare en på miljonen, tycker jag. En häst som jag faktiskt kan göra allt med, lasta själv, rida ut på med och utan sällskap, tävla på MSV nivå i både hoppning om dressyr, om jag vill, och jag kan ha detdär lite stereotypiska ponnyryttarebuset också. Det bästa av två världar skulle jag säga. 
 


VIRVLA❤

Igår träffade jag min första ponny Virvla. Hon står för tillfället på gården där vi hopptränade igår, det är fortfarande vi som äger henne men hon är just nu utlånad vilket hon har varit nu i några år. 22 år har hon hunnit bli min gamle vän❤ Så himla roligt att se henne igen och pussa på dendär mulen, det var länge sedan sist.
 
Vi hade något speciellt ihop och hade nog så kul tillsammans som man kan ha. Barbackaritter i månskenet, simturer i sjön. Massa ritter på min egna "terrängbana" och lärorika dressyr och hopptträningar. Massor utav dressyrvinster håvade vi in också, våra två sista tävlingsår tillsammans hade vi verkligen fått smak på blågult och vann nästan varje start. Ett resultat av många års arbete. Älskade älskade Virvla. 
 
Världens bästa ponny.