VARFÖR BÖRJADE JAG BLOGGA?

Jag har aldrig tidigare haft tanken på att starta en blogg. Och anledningen till att jag skaffade en stavas Talang Småland. Vi blev uppmuntrade till att dela med oss och jag tänkte att ja, varför inte? Jag gillar att göra saker ordentligt, bloggar självklart för min egen skull men jag vill också göra bloggen så läsvärd och rolig som möjligt för er som besöker den. I takt med att statistiken har ökat från omkring 18 unika per dag till idag omkring 75-100 unika så har det bara blivit roligare och roligare.
 
Roligast av allt är när människor man bara känner lite halvt eller knappt det stiger fram och berättar att de gillar min blogg, roligt att de vågar erkänna, haha. Men också all härlig feedback som jag får utav läsarna. Pepp och positvitet behövs i hästvärlden, tyvärr finns det inte tillräckligt utav det vilket jag också har märkt. Förstår inte de som dömer andras ridning och klankar ner på dem, för mig spelar det ingen roll om du är världsbäst eller supersämst. Din ödmjukhet och inställning mot hästen och mot denna sport är det som JAG värderar i mina ögon. 
 
När bloggen var ganska ny fick jag några snörpliga kommentarer, jag var stensäker på att det var någon missunsam person här i den lilla staden jag bor i som skrivit dem, men som tur var hade jag fel. Min pojkvän är duktig på datorer och vi checkade IP-adresserna och upptäckte att de personerna inte ens bodde i närheten. Skönt, så man slapp skapa bråk med dem😉
 
Talang Småland är slut men jag sitter fortfarande här och bloggar, än så länge har jag inga planer på att sluta. Som ni vet så får ni mer än gärna ställa frågor, ge förslag på inlägg eller ge tips på hur bloggen ska bli bättre. 
 
Tack för att just DU läser min blogg! Ni får mer än gärna berätta om er själva för nu måste det vara fler människor än jag känner.
 


TACK TALANG SMÅLAND

Nästan hela talanggänget, både dressyr och hoppryttare.
 
Det kändes ändå lite smula pirrigt när jag tryckte på "skicka", i mejlet som skickades till Smålands Ridsportförbund så berättade jag lite om mig själv och mina tävlingsresultat med min häst Heart Paal. Vi uppfyllde kriterierna för att få söka. Så varför inte tänkte jag. 
 
Så småningom fick jag svar. Jag var kallad till intervju och uppridning för Maria Gretzer på Växjö Ridklubb. Roligt, tänkte jag förstås, men jag hade inga förväntningar på att bli uttagen till en talangsatsning. Jag var helt lugn när vi åkte mot Växjö, likaså under intervjun. Innan vi red för Maria så värmde vi lite själva och det kändes precis som vanligt...Men sedan... När vi alla som var i min uppridningsgrupp stod i en halvmåne framför Maria kom nervositeten plötsligt krypande. Det var som att jag vaknade ur någon dvala och verkligen kände allvaret. Jag kom på att jag verkligen ville ville komma med. 
 
Efter ytterligare lite uppvärmning inför Marias ögon skulle vi galoppera över några bommar och nervositeten som hade kommit så snabbt blev helt plötsligt svår att tränga bort. Vi kom helt fel första gångerna på bommarna. "Ja, detta var ju just snyggt", tänkte jag. Hur är det ens möjligt liksom...Min lite trevande ridning hängde även i på första hindret vi skulle hoppa. Blev knas där med och jag började fundera på hur i hela friden det var möjligt att komma så fel fler gånger på en uppvärmning än vad jag normalt gör på flera hoppträningar tillsammans. 
 
Men efter första lilla uppvärmningshindret släppte det värsta och jag kunde rida på lite mer som vanligt. Vi kom bra på alla hinderna och den avslutande banan gick jättebra bortsett från en liten miss. Jag var ändå nöjd med mig själv när uppridningen var över. Palle hade gått fint i markarbetet och förutom lite strul med bommarna precis i början och det lilla uppvärmningshindret så hade vi ändå visat upp oss båda på ett bra sätt. Även Maria verkade nöjd och vi fick beröm för den avslutande lilla banan.
 
Uppridningen/uttagningen:
 
 
Dagen efter publicerades mitt namn som en utav dem som kom med. Jag blev jätteglad. Äntligen får jag vara med på något. Jag som aldrig tävlat stora klasser på varken ponny eller häst. På något sätt blev det ett kvitto på att jag ändå var med lite i matchen trots att jag vid den tiden inte hade ridit varken 130 hoppning eller ridit högt på ponny som flera andra som var med gjorde eller hade gjort. Äntligen var känslan. Äntligen får jag också vara med på något.
 
 
Första träffen var i Vetlanda där vi också hade vår första uppsuttna träning.
 
Sedan har mycket hänt sedan dess. Bland annat så åkte vi på ett gemensamt meeting, besökte Breeders och SIHS. Vi har ridit clinic på Kalmar Horse Show för Sara Algotsson Ostholt och fått träffa andra kändisar i hästsverige. Vi har varit på föreläsningar och vi har haft tre personliga tränare som även har fystestat oss. Mental träning. Vi har också fått hjälp med upplägg eller kunnat bolla andra tankar och funderingar. Framför allt så har jag blivit peppad och inspirerad.
 
Palle och jag när vi rider clinic för OS-silvermedaljören Sara Algotsson Ostholt på Kalmar Horse Show.
 
Jag vill tacka Talang Småland och alla som har hållt i det för att jag fick vara med. Det har varit otroligt motiverande, intressant och peppande att få vara en del utav detta, men också en ego-boost! Detta har också lett till nya bekantskaper vilket också har varit otroligt roligt. Jag hoppas att vi syns på tävlingarna 2016! Tack för den här tiden!
 


TALANG SMÅLAND - AVSLUTNING

Hej på er! Jag har precis kommit hem från avslutningen av Talang Småland. Eller precis och precis, men har egentligen bara hunnit komma in och äta sedan jag kom hem och nu ska jag så fort jag publicerat detta dra av mig ridbyxorna och på med mjukisbyxor. Sen ska jag parkera mig i soffan med kaffe och bara landa. 
 
Under dagens agenda stod iallafall banhoppning. Corven var jättefin på framridningen men fick scenskräck väl inne på banan. Stannade en gång på första hindret och sedan också på kombinationen. Vi tog oss runt iallafall och tog en liten paus innan vi red om banan som då gick klockrent med tanke på vår nivå just nu. Fick lägga en volt precis innan kombinationen då vi var i för mycket obalans. Jag är jättenöjd med honom, han var mycket fin att rida när han slappnade av och han har varit jättelugn och fin i sin box hela dagen. Inte det minsta nervös eller stirrig. Guldstjärna! 
 
 
Under dagen har det blivit lunch, fika och en massa prat såklart. Och innan vi åkte hem lyssnade vi på en föreläsning om hästens tänder och mun, mycket intressant. 
 
Och nu är alltså tiden med Talang Småland över, känns nyss som att vi var på uppridningen i Växjö. Jag har skrivit ett inlägg om hela resan, det kommer att publiceras här inom kort! 
 
Filmen från dagens andra och bästa runda: