.

 
Jag har delat denna lilla film innan men nu gör jag det igen för nu har "KG" avlidit. Han är den bästa tränaren jag någonsin ridit för. Det spelade ingen roll om det var dressyr eller hoppning, han gav mig så många aha-upplevelser, jag & Lexie hade aldrig blivit så bra ihop om det inte vore för honom. 
 
Jag utvecklade min ridning något kopiöst den tiden jag tränade för honom och man lämnade alltid träningarna med så mycket självförtroende & inspiration. KG hade något speciellt, han var helt enkelt bäst. Eller gud som jag brukade kalla honom här hemma. 
 
Så småningom flyttade han lägre härifrån och hade inte längre träningar i trakterna. Annars är jag säker på att jag tränat för honom fram tills nu.


EN OVANA SOM MÅSTE BORT

Jag vet om detta sedan innan och man kan se det på Palles & min runda från igår. När han blir lite stark & lite på så förhåller jag lite mer på vänster tygel. Det betyder att han tar sitt huvud lite åt vänster och han ser ju inte på höger öga! Jag måste verkligen tänka på det nu och lära om så att han verkligen får se hinderna i tid. Nu när han är "halvblind" så fick denna lilla ovana helt plötsligt en större betydelse.
 
Det är just när han blir lite "hetsig" på tävling som detta märks. Jag liksom bara reagerar och ofta blir det att jag förhåller mer på vänster tygel. Ajabaja! Just igår ville han liksom gena lite åt höger också, det blir inte riktigt bra när jag korrigerar det med att ta i vänstertygeln. Det är viktigt i omhoppningarna i framtiden. 
 
Jag ska se till att tänka extra på detta men jag tror också att det kommer bli lättare & lättare ju mer vi kommer ikapp i markarbetet och kommer i form!  
 
Jag & Palle i våras. En runda jag är riktigt nöjd med.


SVAR PÅ FRÅGA

Fick en fråga om Palle och varför han inte funkar i mörkret. I ärlighetens namn så har jag inte lagt så mycket tid på att försöka att ordna upp det. Det som händer är iallafall att han blir stissig & harig. Det är svårt att få något vettigt gjort och det är inte trevligt, men det "går". Han blir likadan när man leder honom. 

Jag har ju en ridbanan, lite för liten och inte alltid ridbar denhär tiden på året. Men såklart guld värd! Den funkar bra att rida på i mörkret. I regel så funkar han bra på mindre ytor och på ställen han känner igen väldigt väl, som hemma. I början var han väldigt stissig när han skulle vara ute på natten men det gick bra efter några gånger. 

Men ger man sig iväg på en uteritt i skogen helt själv så blir han väldigt spänd och stissig. Nu har jag dock inte testat på länge och det kanske skulle bli mycket bättre om jag hängde i ett par gånger. 

På tävlingsplatser funkar han  bra i mörker, så det är inget problem som sätter käppar i hjulet på något sätt i vår vardag. Kan åka iväg till träningar i kolmörker och lasta på & av utan problem. Skritta fram vid ridhuset och sedan gå in. 

Så visst, det går att rida honom i mörkret men det kanske inte är en häst som du slänger dig upp barbacka på och rider en lång runda på i månskenet. 

Lyckliga & glada efter en felfri 130-debut. Här är klockan närmare närmare 20.00 på kvällen.