FRÅGA

"Kan du inte skriva ett inlägg om hur Linus var när du fick honom osv? För visst har han varit/blivit påbörjad inriden men avbruten för han var stressad? För oss som är nya kanske de kan vara kul med ett inlägg om han! :-)"
 
Fick denna kommentar igår och visst kan jag berätta lite om Linus och även hur jag har jobbat med honom, ska försöka att inte göra detta inlägg för långt😀 Jag & mamma köpte Linus på Black Friday, vi hade sett film på honom tidigare och vi blev så förtjusta i hans spänstiga språng och fina rörelser. Jag hade alltså aldrig provridit honom..
 
Linus var inriden när vi köpte honom MEN hade problem med spänning samt kunde bli rädd, det visste vi. När han flyttat hem till oss och jag skulle gå upp på ryggen de första gångerna så fick han panik. Tredje & sista gången gick han jättefint till en början men sedan blev han rädd för något och då fick han panik över att han hade något på ryggen och då stack han med mig något så in i, där och då bestämde jag mig för att dra i handbromsen. Jag tror att hans osäkerhet i kombination med miljöombyte samt ändrat system gjorde honom i princip oridbar, det blev för mycket för honom helt enkelt. 
 
Linus visade egentligen många tecken på att han inte var redo, han var rädd för att bli påtagen täcke, sadel, ländtäcke gick inte alls och han stod inte still vid pallen till exempel. Dock trivdes han väldigt bra med sadeln när den väl satt på, men just rörelser vid & över ryggen gillade han inte.
 
Jag backade bandet rejält och under vintern tränade vi på massor utav saker medans han acklimatiserade sig mer hemma hos oss. Vi övade bland annat på följande:
 
*Basicövningar från marken, ibland ledde jag honom bara över en bom i några minuter på kvällen. De var han livrädda för i minst en månad, haha!
*Lastträning som han var superduktig med från start.
*Diverse "härdningsövningar" som till exempel paraplyträning & longering med ländtäcke.
*Promenader.
*Tömkörning & tömlongering.
 Bland de första gångerna, det har hänt lite sedan dess!
 
Tömkörning för bara någon vecka sedan.
 
*Läskiga små hinder & mycket mer. Så även om jag inte ridit så har vi tränat på massor utav saker!
 
Tidig vår fick han hänga med ut på tur som handhäst. Det älskar han! Under våren började jag att hänga på honom igen och i maj/juni så red jag på honom flera gånger men det har bara blivit skritt än så länge och han har varit superduktig. Han har varit blickstilla vid upp & avsittning. Inte reagerat något alls på det. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så och att jag får ha lite tur med att han inte blir rädd för något (händer mycket vid & omkring min bana) för då är jag rädd att han kanske får tillbaka dendär "hjälp, det är något på ryggen"-paniken. 
 
Första gången som handhäst och det roliga är att han är mycket coolare än Palle. Palle tittar & hoppar omkring men Linus bara traskar på.
 
 
Linus är världens snällaste. Supersnäll att leda & hantera. Cool med att vara själv i stallet och väldigt lättlärd. Han stoppar själv in bettet i munnen och vill vara med och träna. Vi valde att ta tid på oss och nu har vi nått stora framsteg så jag hoppas verkligen att det fortsätter så för då sysslar vi snart med roligare saker än skritt😉


TVÅ SAKER JAG SKRIVER GANSKA OFTA...

Ibland reagerar till och med jag på att jag upprepar vissa saker ganska ofta. Här kommer några tankar & förtydliganden om två saker jag åtminstone själv upplever att jag skriver ganska ofta:
 
*Att hästen var jätteduktig, jättefin eller liknande. Men faktum är att de oftast är det. Jag försöker att ALLTID utgå från hästen jag sitter på. Inte jämföra den med någon annan utan berömma den när den presterar bra utefter SIN förmåga. Det behöver inte betyda att det ser helt fantastiskt ut, utan det är bra för att vara just den hästen. MYCKET VIKTIGT!
 
*Att hästen är svår. Jag brukar ibland skriva att Palle eller några av de andra hästarna är svåra. Vilket de är. På ett sätt är de väldigt lättridna dock. De flesta skulle kunna skritta, trava & ta en galopp på dem i inhägnat område, MEN det svåra ligger i att få dem att jobba KORREKT. Det är alltid en utmaning att få varje individ att jobba på det sättet som är mest skonsamt & stärkande för deras kropp eftersom att det är motsatsen till hur de själva vill jobba. Men vissa upplever JAG är svårare än andra och det är det oftast det som jag menar när jag skriver att de är "svåra".
Jag & fina Dolly i måndags.


VAD JAG GILLAR MEST MED DODO, del 4/4

Sista delen i denna lilla serie, de andra inläggen hittar ni här, här & här.
 
Ekens Starius (Dodo), 7-årig valack, travare.
 
Det jag gillar med Dodo är hur kommunikativ han är.  Han har inga problem att uttrycka sig, vare sig det är något han gillar, ogillar eller inte förstår. Jag tror aldrig att jag har frågat eller bett honom om något utan att få ett svar trots att jag nästan alltid "viskar" till honom. En underbar känsla när man kan rida sådär "lätt" och ge hjälper som ibland inte ens syns just för att hästen svarar & lyssnar på precis allt.
 
Och så älskar jag verkligen att han i slutändan VILL så mycket och det kan man märka på hur långt han har kommit på så kort tid, speciellt eftersom att han inte är en avlad ridhäst. Det gör allt mycket svårare, det blir svårare för honom och det kräver MYCKET mer utav ryttaren. Ibland är det nästan som att det verkar som att han har tänkt & tänkt på det vi gjorde förra gången och nästa gång gör han det klockrent. 
 
Han är väldigt amitiös & försiktig när det kommer till hinder, han är inte i och klonkar i onödan. Han har typ rivit en gång...Han älskar att hoppa och det i kombination med att han är försiktig & ambitiös gör honom rolig samt utvecklingsbar.