När jag letar häst så letar jag efter något att behålla. Det gör att jag vill ha en BRA exportröntgen (inte detsamma som felfri) och en exteriör som jag tror på. Eftersom hästen jag kommer att köpa kommer vara väldigt ung är detta av extra stor vikt. 

 

 

Palle var 5 år och redan tävlad när jag köpte honom, eftersom att han redan funkat några år så valde jag att inte röntga. Tur var det. I våras (efter 9 år av träning & tävling utan att ha varit halt) uppdagades ett röntgenfynd och hans framtid hänger fortfarande i en ovisshet. Hade vi röntgat innan så hade vi inte vågat chansa på ett så omfattande och okänt fynd, vi hade aldrig fått uppleva det vi upplevde. Aldrig blivit Ellen & Palle. 

 

Ida-Holly var bara 2 år när vi köpte henne. Valde att röntga. Litet fynd fanns. Saknar förhoppningsvis betydelse. 

 

Jag kan förstå dem som tycker att röntgen gått till överdrift, men jag förstår också varför det blivit så. Och till viss del är det ju så, letar man efter fel så hittar man fel. Därför gör jag endast en exportröntgen, och det på hästar som unga & oprövade. Jag lägger ner själ, hjärta & pengar, klart man ska köpa något som är så korrekt som möjligt och som helst går att försäkra utan reservation. Jag kan stå ut med en reservation också, men det beror helt på vad det gäller. 

 

Röntgen visar endast ben, dessutom endast i en viss vinkel. En häst består av så mycket mer än så, men för mig känns det ändå självklart och som en bra start med en okej exportröntgen. 

 

Fick en kommentar om vilka fynd jag skulle tycka var "ok" på en röntgen. Kan tyvärr inte gå in på det. Beror helt på det specifika fallet och vad vetrinären säger. 

 

Detta är mina tankar gällande detta ämne och jag är inte ute efter att debattera eller ändra åsikt.